Här kommer lite bilder på hur det såg ut i studion när jag fotograferade Bar-delis nötter med de nya ProDaylight 400 Air och Cine reflector LITE. Ni som är lite observanta ser att jag även har testat Profoto Hardbox. Hardboxen är som det låter ett riktigt grymt verktyg ifall du vill ha den där riktigt skarpa och härliga skuggkanten som man ibland ser i vissa modeplåtningar och produktbilder.
För några veckor sedan surfade jag in på Profotos sida för att länka till lite prylar som jag vanligtvis gör, och förvånades när jag såg att de listat en ny ”lightversion” av sin Cine-reflektor. Jag lade upp en skärmdump på Twitter och fick först ingen respons.
En stund senare fick jag ett e-postmeddelande där Fredrik på Profoto undrade om jag ville testa den nya reflektorn tillsammans med ytterligare en ny produkt som de i dag (måndag) lanserar med buller och bång.
Profoto har två olika lamptyper som är anpassade för film, Pro Daylight och Pro Tungsten. Som namnet avslöjar så är det olika färgtemperatur på ljuset som lamporna avger. Och eftersom det är komplicerat att fixa stabilt dagsljus så kostar det också betydligt mer och dessa behöver en extern enhet som kallas ballast.
Fram tills nu har Profoto bara haft ett alternativ på dagsljussidan och det är Daylight 800. En lampa på 800w med en ballast. Det de nu lanserar är två ytterligare modeller, en 200w och en 400w med en ny, mindre ballast som passar till bägge lampor. Jag tänker inte gå in på något tekniskt (för det kan jag inte) utan jag tänker snarare prata om hur det är att fotografera med fast ljus i stället för blixt.
Jag fick låna en 400w lampa och en Cine-LITE-reflektor med ett linskit på fem olika effektlinser. Jag hade bara två dagar på mig att testa lampan, så för att ge en så rättvis bedömning av både Cine-reflektorn och nya Daylight-lamporna satte jag upp en stillebenfotografering av nötter som jag fått från Bar-Deli.
Jag har gjort testet i två delmoment. Ett där jag har en och samma inställning på både kamera och ljuskällan. Sedan har jag testat de olika linserna i Cine-produktionskitet. Detta för att se skillnad i ljusstyrkan med de olika linserna.
I det andra testet har jag försökt att få liknande exponering med kameran vid varje lins och därmed kunnat se skillnad på varje lins ljuskaraktär.
Det finns fem stycken linser i Profotos ”Production kit” + ett diffusionsfilter.
Alla linserna har sin karaktäristiska ljusspridning och ljusintensitet som jag förhoppningsvis kan ge ett smakprov på i bildserierna nedan.
Bilderna är anordnade i samma ordning som jag listat de ovan och den första bilden är bara rent ljus med Cinema-reflektorn. bilderna i andra raden är med motsvarande lins som bilden ovan fast med diffussionsfiltret.
Bilderna är anordnade i samma ordning som jag listat de ovan och den första bilden är bara rent ljus med Cinema-reflektorn. Bilderna i andra raden är med motsvarande lins som bilden ovan fast med diffussionsfiltret.
Jag har tidigare testat den vanliga Cine-reflektorn under min fotografering på Scandic Grand Central. Det var väldigt klumpigt och tog stor plats i den för övrigt stora packningen. Att de nu lanserat en modell utan eget stativfäste och handtag gör att det blir betydligt lättare att packa med i en väska. Det som är så härligt med Cine-reflektorn och linserna är hur enkelt det är att ändra karaktären på ljuset som visas ovan. Och för 20 000 kronor för ett komplett-kit, får man väldigt mycket variation för pengarna.
Den största behållningen jag har från att ha fotograferat med dagsljus är hur man ändrar ljusförhållandet genom att ändra kamerainställningen i stället för att ändra ljusstyrkan. Vill du ha mer ljus, öka slutartiden, mindre ljus, minska slutartiden.
Det andra trevliga med dagsljus är hur du enkelt ser hur olika reflekterande ytor påverkar din bild. I bilderna ovan har jag två vita ställbara väggar som kapslar in mina objekt, och sedan en vit skärm för att lyfta in lite mer ljus på nötterna som ligger på skivan. När man arbetar med blixt kan detta vara svårt att se, exakt hur mycket ljus som dessa skärmar ger, men här med dagsljuslamporna är det en direkt feedback som man enkelt anpassar.
En negativ sak med dagsljuslampor är att det för stillbild krävs högre ISO, eller längre slutartider, jämfört med blixtar med samma angivna watt-tal, för att få samma ljusstyrka. För stilleben är det inte så stort problem men att fotografera rörligt objekt blir en svår uppgift på mellanformat då du behöver gå upp i ISO 800 för att få en välexponerad bild
Att det billigaste kittet med en ProDaylight 200 och ballast kostar strax över 30 000 kronor, gör att det blir en tung investering om man behöver flera ljuskällor. Men för en stillbildsfotograf som ska gå över till att filma och redan har en massa profoto-reflektorer så kan jag inte annat än att rekommendera ett inköp.
Idag blev det klart! jag tar det stora steget över till att bli en mellanformatsfotograf. Jag har tidigare inte riktigt förstått meningen med att fotografera med mellanformat, större kamera, dyrare och betydligt långsammare än de moderna digitala småbildskamerorna på marknaden. Den enda fördelen jag kunde se var att man får större filer för att kunna blåsa upp i tunnelbanan eller stora reklamaffischer på husväggar.
Den inställningen ändrades tvärt när jag fick låna PhaseOnes IQ180 till fotograferingen på Grand Central. Det var inte bara större filer som vart skillnaden, hela mitt arbetssätt som fotograf förändrades, från att mera ha varit av ”skjuta och testa” principen gick jag till att mera noga planera hur jag vill att slutbilden skall vara. Då att fotografera med mellanformat innebär ett mera långsamt arbetssätt så tvingas man till att planera mera innan man trycker ner avtryckaren. Just denna planering leder till ett ökat självförtroende och i slutändan betydligt bättre komponerade bilder.
Sen att hela arbetsflödet med kamera och Capture One, PhaseOnes råfilshanterare gör att hela fotograferingen trots en långsammare kamera gör att man når slutresultatet snabbare än med motsvarande DSLR.
Det som blir min följeslagare i denna, för mig nya värld är instegsmodellen i PhaseOnes IQ-bakstycken, IQ140, med tillhörande kamerakit PhaseOne 645DF och deras 80mm LS, till detta har jag även skaffat mig ett 150mm Mamiya för lite tajtare porträtt.
2012 börjar synnerligen med en stor smäll och det här kan nog bli det mest spännande året hittills sen jag första gången lyfte i en kamera.
I tisdags fick jag den i min hand. Min nyaste ägodel med det där äppelformade emblemet som man antingen älskar eller hatar.
Själv är jag en uttalad ”apple-head” eller mactaliban som man även ibland kan bli kallad i vissa delar av internets utkanter. Så det är väl föga förvånande att jag är imponerad av Apples senaste telefon iPhone 4S, och fullkomligt skiter i att det inte blev en så kallad iPhone 5, jag ska berätta varför.
I mars i år köpte jag en Nikon P7000, då Nikons bästa kompaktkamera (har nu ersatts av P7100), med ljusstark optik och HD-filmning. Tanken var att ha en liten konsumentkamera för att kunna ta ”behind the scenes” bilder och filmer. Bilder som helt enkelt kräver bättre upplösning och ljuskänslighet än vad min tidigare iPhone 3GS klarade av att leverera.
Nackdelen med en separat kompaktkamera jämte telefonen är att man inte alltid har med sig den och inte kan redigera bilderna direkt i kameran för att ladda upp på instagram, flickr och facebook. För det behöver man föra över bilderna till en separat enhet, antingen iPad, eller en dator.
Med Apples senaste telefon så slipper jag allt meck med att föra över, redigera och sen lägga upp (5 timmar senare), allt detta kan jag göra direkt i telefonen. Visst det blir inte lika bra, men vill jag ta kommersiella bilder så använder jag ändå alltid min systemkamera.
Min P7000 tar fortfarande bättre bilder, har mer inställningsmöjligheter men trots detta är den nu förpassad till avbytarbänken, alternativt även upp till försäljning.
Kantarellrisotto fotograferad med iPhone 4S och behandlad i Instragram
I fredags hände det! Killen från Scandinavian Photo knackade på studiodörren. Med sig hade han ett avtal vi skulle skriva under. Ett avtal som kommer att förändra vår kära Lovisastudio avsevärt.
Vi har sedan vi flyttade in i studion och även tidigare arbetat främst med Elinchromblixtar, dels för att de är så billiga och för att, eh, just ja det är för att de är billiga. Så det är därför extra härligt att nu äntligen kunna gå över till ett märke som känns mer rubbust och tillförlitligt. Inga mera softboxar från kaffebrus eller syncdosor från något kinesmärke.
Men smakar det så kostar det. Att utrusta en studio med Profoto-prylar är inte vad man i folkmun kallar billigt. Men då jag flera gånger varit frustrerad över ihopmonteringen av softboxar, klumpiga bajonettfästen, överhettande blixtar samt att blixtarna ibland inte utlöser, visste jag att bara var under en begränsad tid som jag skulle orka med att använda dessa.
I morgon påbörjar jag och Pavel röjningsarbetet med att montera ner den nuvarande elinchromutrustningen och förpassa denna till ett förrådsrum.
Jag hoppas att redan under nästa vecka kunna få inviga vår nya utrustning. Men fram tills dess så får jag nöja mig med att fint stirra på den.
Paniken utbröt när jag på väg till svärfar för grillning insåg att alla mina minneskort till kameran låg i en annan väska. Efter ett tags fundering kom jag fram till att räddningen låg i köpcentret i Vällingby, som fortfarande var öppet då klockan redan hunnit slå 16:00 denna lördag.
Bilen svängde av in i centrumkomplexet och mitt öga upptäckte en Expert-butik. Perfekt, tänkte jag. Stack snabbt in och köpte ett 16GB Sandisk CF-kort. Döm om min förvåning när säljaren uppgav att de vill ha 1 399 kr för eländet. Ett kort som Scandinavian photo, Goecker, Rajala och Kameradoktorn har för cirka 1 000 spänn. Jag kan acceptera att jag får betala lite extra för mitt slarv, men att betala nästan 50 % mer för ett minneskort, där går fasen min gräns.
Nu sade handlaren att de hade en prisgaranti och att de skulle matcha det billigaste priset, men efter att jag påpekat att Kameradoktorn sålde samma minneskort för 990 kr och att han gärna fick kolla upp det på deras webbplats, så tog det stopp. Ansvaret för bevisning låg på mig som köpare, så jag var tvungen att komma tillbaka med någon form av annons eller intyg på att det jag hade sagt faktiskt stämde. Snacka om att vara totalt icke-serviceminded.
Det hela slutade med att jag åkte vidare till Kjell & Company som sålde minneskortet till mig för 1 100 kr, ett merpris som jag gladeligen betalade. Nej, Expert, jag hoppas ni förstår att det går dåligt för er när ni har en diffus prisgaranti som skapar besvär för potentiella kunder.
Den underbara butiken Kameradoktorn på Birger Jarlsgatan i Stockholm lånade, efter lite tjat (lönar sig att vara stamkund), ut ett härligt exemplar av Nikons nya NIKKOR AF-S 35mm F1.4G inför ett uppdrag som jag skulle göra under måndagskvällen.
Jag har under tidigare mingeluppdrag upptäckt att NIKKOR AF-s 50mm f1.4G är aningens för tajt, och mitt NIKKOR AF-S 14-24 f2.8G är lite för ljussvagt och har en för vid vinkel för att de som hamnar ute i kanterna ska få smickrande drag. Så i måndags när jag fotograferade en liten tillställning åt PWCs vägnar passade jag på att testa objektet på 35mm.
Jag gillar verkligen ljusstyrkan som detta objektiv erbjuder och bakgrundsoskärpan är väldigt snygg. Det lutar nog att det blir ett köp, trots den relativt höga prislappen på 15 999 kr inklusive moms.
Idag kunde jag tyvärr inte delta på Improoves Applevaka på grund av att jag sitter hemma och snörvlar och hostar samt knarkar citronte och soppor. Till min tröst har jag diverse livebloggar som rapporterar ifrån Apples specialevent ikväll. I spotlighten står iPad 2.
Apples uppdatering utav paddan är precis det som jag väntat på. Den är tunnare, snabbare och i mitt tycke snyggare. Priserna kommer att ligga på samma nivå som tidigare och till Sverige kommer den att släppas i butik den 25:e mars. Undrar hur butikerna kommer att göra för att hypa försäljningen? Själv har jag inte riktigt bestämt mig ifall jag ska köpa via USA eller om jag ska köpa den här hemma i hufvudstaden?
Något riktigt coolt som Apple också presenterade var Smart Cover, Inget skal men ett skärmskydd som via en magnet slänger sig fast på sidan och låter en användas som stöd eller skydd i olika lägen. Grym!
Jag har nu ett enormt ”villha”-begär och behöver bakbindas ifall jag inte ska beställa denna skönhet!
David Hobby har fått en konkurrent till sitt hemmastudiobygge. I dag läste jag i ett inlägg på hans blogg att den danske fotografen Yuri Arcurs har flyttat till nya lokaler. Arcurs guidar oss igenom dem och jag slår mig häpen för pannan. Jag menar vem skulle vilja jobba där?! Majestätiska salar med antika detaljer och vackra glastak har aldrig fallit mig i smaken. Jag hoppas att han ger upp det där lilla hemmabygget snart och flyttar till en en riktig studio som en normal fotograf 
Inte alls avundsjuk. Neh då…
Såg en väldigt rolig video hos F-stoppers om en fotograf som köpt på sig ett gäng iPads som han valt att använda på ett väldigt kreativt sätt.
iPad Photoshoot from Jesse Rosten on Vimeo.
Att använda iPad som ljuskälla har sina för och nackdelar. En stor fördel är att man kan ändra ljusets färg för att matcha omgivningens ljus. Sen kan man ju så klart använda paddan för att kolla facebook eller spela lite angrybirds, vilken annan ljusramp/glödlampa kan man det med? Som fotografen Jesse Rosten demonstrerar i sin video blir slutresultatet inte så pjokigt heller.
Kostnaden för dessa paddor är lika mycket eller mindre än för många fastljusriggar ute på marknden. Nackdelen är väl att det inte finns några färdiga tillbehör eller riggar, men fram med plywood, skruvar, köp på dig 9 eller fler ipads och sätt sedan igång och tillverka din alldeles egna fastljusrigg.